Nu har det gått det vecka sedan vi kom hem med Amanda och det känns både nyss och ändå som för jätte länge sedan. Konstigt det är det där. Nu är vi en familj på fyra, fyra! Nyss var det bara jag och Niclas och nu har vi två vackra barn.  Jag går annars omkring i min amningsdimma här hemma och kallar Amanda för "Han" och Anton för "Emo" ( katten)
Det är lika bra att vänja sig för såhär är det att amma, det minns jag sedan Anton.

Jag har ju inte berättat de men vi har tagit bort våra två katter som inte mådde nå bra. Honan "saga" började för några månader serdan bete sig jätte konstigt och fick massa ryck och sprang omkring, ögonen blev svart på henne och hon var jätte kenpig. Men det värsta...hon kissade ju inne. Överallt! Hon mådde helt enkelt bra så vi tog bort henne.

Våran andra katt hade vi kvar men han har nu sedan vi kom hem med Amanda kissat två gånger i henne vagn. Han är ju världes goaste katt och måste bara ligga på våran kudde på natten. Som ni förstår så funkar ju inte det eftersom han hoppar upp i spjälsängen och ligger med oss i våran säng där även Amanda ligger ibland. Det går ju inte när jag måste gå och vakta honom hela tiden. Han har ju även lagt sig på Anton i vagnen också, fast då på benen...men nästa gång kanske det är över deras ansikten eftersom det är så han gör i sängen.
Idag har iaf Niclas åkt med hankatten till släktingar till honom, så vi ska se hur det går där. Hoppas att han kommer trivas där annars får han komma till katthimlen helt enkelt, det går ju inte att ha en katt som kissar inne!

Men det är så synd däför att det är ju Antons kompis, han grejar ju så mycket med honom.  Vi får åka och hälsa på och kramas med honom istället.
.