Vi tar det bild för bild, nästan i alla fall.

Hemmapyssel med bla diskning



Efter lunch och vila tog vi permiärturen med buss ner till stan för att bli upphämtade av pappa Niclas som slutat jobbet. Anton satt helt still på stolen i ungefär fem mil men fick sedan myror i brallan den sista biten från bergsåker och tyckte det var dags att stå upp och busa och leka tittut med tjejerna som satt sätet bakom.
Mamman var vid det tillfället väldigt åksjuk eftersom hon har svårt att åka buss, å värmen gjorde det inte bättre.
Smög lite försynt fram och påpekade att det var lite väl varmt, men chauffören tittade på mig med sorgsna ögon och sa att det tyvärr inte gick att göra något åt det eftersom det inte fanns någon AC. Stackars Anton tyckte också det var varmt, även fast han hade både kortärm och kortbyxa på. Han var alldelses blöt i huvudet innan vi var framme.  Tur att vi inte åker buss i vanliga fall eftersom det inte känns speciellt bra att ha Anton utan bilstol.



När vi kommit ut i svala luften och pappan hämtat upp oss så åkte vi vidare i bil till Skatan för att möta upp svärmor och Tomas där de lagt till med båten. De hade handlat massa god fisk på rökeriet som vi åt tillsammans med annat gotta på båten. Solen sken och det kunde inte bli bättre.






Inte räcker det med en härlig middag bara! man måste ju ha lite efterätt också. Vi klev ur båten och vandrade några steg åt höger och hamnade på skatans skärgårdspensionat.




Bananasplit



och hur vi åkte bilen hem behöver jag väl ändå inte visa.
Nu sover lilleman sedan några timmar tillbaka och det gör snart mamman och pappan också.