Liten älskling har lekt med saldden till datorn så nu är den tom på batteri och den går inte att ladda. Men som tur är så har vi en till men som tyvärr är kopplad till tv:n med en trådlöst tangentbord och eftersom jag är halft blind så kan jag inte sitta i soffan och skriva så det får bli på golvet mittt framför tv:n. Jag vet inte hur många gånger Niclas har fått laga den där laddaren nu. Tur att jag har en händig man!

Gårdagen? Jo vi var på kyrkis i Indal, det tycker Anton är jätte kul! Massa nya kompisar och en hel hög med nya fräna leksaker. Men bästa av allt är nog sångstunden, det tycker nog de flästa barnen. Efter kyrkis åkte vi ner till birsta för att träffa Ann och hennes dotter Matilda ( snart 1½ år). Det är så kul att se hur barnen är tilsammans med varandra, man kan riktigt se hur Anton tittar på de större barnen och spelar in och försöker sedan göra samma sak. Men det är ju så de lär sig så det är väl ingen nyhet direkt.

 Också fick Anton leka lite med Noel som var på besök också. Tyvärr slutade det i grinkalas ( som det gjort många gånger nu) dom är så rolig pojkarna våra! Det börjar oftast med att Anton skriker å väser ( kan vara för att han busar eller är glad) så att Noel blir alldelses förskräckt och börjar gnälla, ja då tar han som startade igång allt, alltså Anton och börjar stortjuta. Ja då är det riktig panikskrik och grin med tårar som sprutar och då blir ju så klart stackars Noel jätte ledsen också. Då kan man säga att det hela har börjat, de skriker å gringar och stannar upp och lyssnar och så fort de ser eller hör varann så sätter de igång i kör båda två. Kan ju också tala om att Anton är den mest mammiga på flera mils avstånd. vissa dagar får ingen annan hålla honom och han sitter som en klister på mig.

Igår han jag inte mer än vända på huvudet så stod Anton upp i sin matstol. Rackarunge! Men nu har mamma köpt en sele så nu kommer han inte långt.