Jag hör ju alltid minsta ljud från Anton eftersom det är jag som tar Anton på vardagarna om han skulle vakna på natten, tack och lov är det inte så ofta nu för tiden, men jag vet att det är mitt ansvar( det har jag såklart tagit på mig själv eftersom det är mest rättvist...jag kan ju gå och lägga mig på dagen om jag behöver vila och det kan ju inte Niclas göra då han är på jobbet) Men som idag då jag visste att jag skulle få sova till klockan åtta då hörde jag honom inte ens imorse.  Så länge man hjälps åt och är snäll med varandra så är det väl inget problem. Men visst har vi funderat på hur det ska bli då bebis kommer, tänk om det är en skrikbebis på natten som Anton var, då blir det värre. ja då får vi naturligtvis hjälpas åt mer på natten. Vore ju lite jobbigt om bebis skulle somna sådär vid sextiden då Anton kliver upp.

Men idag är vi som sagt utvilade och var var påklädd och ute kvart över nio imorse. Vi tog en härlig promenad i kylan och solen värmde sådär skönt mot ansiktet. Vi tittade på kossa mu och några hästar.

För er som läser och ser var vi varit så kan jag tala om att...nej, jag har inte gått hemifrån, vi var hos Tomas och tog cykeln därifrån. Riktigt så hurtig är jag inte!