Idag träffade Anton en bebis som var två veckor gammal, det var som att han hittat en ny bästa kompis. Först såg han lite brydd ut men sedan ville han skjuta vagnen åt bebisen och titta och klappa och då vi skulle åka hem skulle bebisen få kramen också. Så himla gulligt! Nu har han träffat fyra stycken bebisar de senaste två månaderna och han vet nu vad en bebis är. Då vi säger " här har mamma en bebis, i magen" och pekar.. då skrattar han naturligtvis och tror att vi tokar oss. Men om mindre än fyra månader så får vi en egen bebis. Jag tror jag längtar mest tills Anton få komma in på bb ( antagligen med farmor eller mormor, beroende på vem som är ledig och har möjlighet att ta hand om honom då vi ska in och föda) men då han får komma in och träffa sitt lillsyskon för första gången, då vi ska få vara tillsammans alla fyra för första gången, den dagen, den stunden längtar jag enormt efter!