Igår förmiddag fick jag äntligen träffa min fina vän Evelina, som varit ute på vift länge nu.
Hon föreslog promenad och picknick vid sidsjön och det var inte på tal om att tacka nej till det förslaget. Vi räsade ner med bilen och hade finväder med oss. Anton tyckte det var helmysigt med fika, massa kramar, titta på fåglarna och ta sig en liten tupplur i vagnen.



Framåt eftermiddagen ska vi åka ner mot Indal för att fira pappa Niclas med andra halvan av släket hemma hos Antons farfar. Så nu hoppas jag att Anton passar på att vila en stund till så behöver vi inte ha en grinkille med oss. Det är nämligen trotsonge här hemma denna vecka. Han lägger sig på golvet och skriker då han inte får som ha vill, ja det hör väl till det med. Tur han får en syskon att dela din uppmärksamhet med eftersom han börjat bli en aning bortskämd på både det ena och det andra viset vår lilla kille.  Eller borstskämd är han väl inte men han kanske får lite för mycket som han vill ibland, mamma måste lära sig att stå på sig för annars blir det bara värre. Kom på mig själv härom dagen med att sitta och mata Anton varannan tugga med vindruvor och fisk för att få honom att äta. Illa Emma, illa!

Men vi är en bit på vägen, lilleman har nämligen fått somna själv i egen säng med oss sittande två meter brevid hela denna vecka och det har gått över förväntan. Då han ställer sig upp och vi lagt ner honom igen och gått tillbaka och satt oss. Alldeles nyss då jag la honom för vila var vi nere på 0 minuters skrik innan han somnade, Woho!