Då Anton döptes fick han ett presentkort hos en fotograf, en väldigt smart present om ni frågar mig. Jo det var ju naturligtvis jag som kom med förslaget. haha. Hur som haver, i eftermiddag åker vid dit och gör ett försök till några fina bilder. Hoppas att inte den förbaskade blygheten sitter i idag som den gjort de senaste två veckorna. Igår kväll när vi fick besök så sprang han och gömde sig bakom kattställningen längst in i hörnet och började tokgrina. Han har varit så länge nu tycker jag. Men det kommer och går i perioder så snart har det gått över. Vi får fösöka att inte göra så stor grej av det och låta han komma när han vill istället för att tvinga honom att säga både hej och komma fram.

Mammas och pappas hjärta har blivit så stor, här två veckor gammal