Förlossningsberättelse
Publicerat: 2011-02-24 Kl: 21:52:52 | I kategori: AllmäntVaknade på fredag morgon och insåg att det var min födelsedag och beräknad förlossning, men ingen bebis verkade vilja göra sig till känna. Eftersom jag skulle få främmade såhär på min födelsedag så gjorde jag och Anton ett sista ryck och städade här hemma. Det var full huggning från morgon fram till lunch, jag var full av energi dagen till ära. Klockan slog 11:55 och jag fick en rejäl värk och förstod på en gång att nu var det på gång. jag la Anton för att han skulle vila, hoppade in i duschen, sminkade mig och klädde på mig och hade värkar hela tiden. sminkade mig gjorde jag ifall det skulle avta, jag ville ju inte stå där innaför dörren osminkad då gästerna skulle komma. Det var då 7 min mellan dem så jag bestämde mig för ändå att ringa mamma som skulle komma upp och vara med Anton. Niclas var redan på väg hem från jobbet eftersom han jobbade halvdag.
Så fort mamma och Niclas kommit hem så satt jag och Niclas oss i bilen och åkte ner.
14:45 klev vi innanför dörrarna på sjukhuset, fick komma in på ett undersökningsrum där en CTG kurva kopplades.
En jätte gullig barnmorska pratar lite och lämnar oss en stund för att sedan komma in igen och läsa av och inser att värkarna blivit väldigt täta under den halvtimmen ( max en haltimme har jag för mig) och jag är öppen 9 cm och måste direkt gå till ett förlossningsrum och jag blir förberädd på att detta kan komma gå fort, men det var ingen fara..vi skullle fixa det. Måste ännu en gång få flinka in att min barnmorska Marie var helt underbar! jag kände mig aldrig osäker och var hela tiden med på vad hon sa, otroligt duktig.
Ca 15:30 kommer jag in på rummet, barnmorskan och undersköterskan springer omkring och plockar fram allt medans jag tillslut lyckas ta mig upp i sängen och får på mig en skjorta. Ligger där genom två täta värkar tills jag säger att " Nu tänker jag trycka på" Det var inte alls som när Anton föddes då jag fick fråga om hur jag skulle krysta, den här gången kändes det på en gång hur jag ville trycka på och det var mer naturligt. Alla for omkring åt alla håll men jag gjorde bara det som kändes bäst...jag tröck på!
Kl 15:38 var klockan nu och då gick vattnet. Jag hörde " På med handskar! Nu kommer bebis!" nästa värk kom ganska på en gång och jag visste inte om jag fick trycka på, ingen stod ju där och var beredd. Niclas såg huvudet sticka fram där nere och hade i ren reflex kastat sig fram med händerna utsträckt tills barnmorskan sedan snabbt kom. Jag krystade genom halva den värken och då den tog slut sa hon " Okej, nu står jag här och bebis är på väg, ta i på nästa så är den ute. Värken kom jag tog i och bebis kom ut.
Kl 15:41, alltså 3 min efter att vattnet gått och jag bestämde mig för att krysta så kom en liten flicka.
Det gick så fort så det gjorde inte ens ont. Värkarna innan gjorde jätte jätte ont, men tack och lov så hade jag inte värkar så länge så jag var heller inte utmattad och trött. Snacka om drömförlossning om ni frågar mig.
Allt efteråt fick också bra och det var en tösabit som hittade bröstet redan innan barnmorskan lagt ifrån sig nål och tråd. Bäst av allt var att vi fick hålla vår vackra bebis och ingen kom och tog henne från oss ( som de gjorde med Anton eftersom han föddes för tidigt och behövde andningshjälp)
Det finns ingenting som jag hade velat haft på något annat sätt, allt blev så bra det bara kunde bli. Jag är jätte glad att mina förlossningar blivit snabba. Ingen smärtlindring mer än lustgas har därför varit på tal någon av gångerna och det har gått så bra. Hade det varit långdraget så kanske det hade sett annorlunda ut.
Men det jag kommer att ha med mig resten av livet " det gjorde inte vansinnigt ont att föda barn" haha..hur knäppt låter inte det? Ja det sa jag till Niclas redan efter fem min. Men lite fuskigt är det faktiskt, det tog 3 min. Okej, det kanske är väldigt fuskigt.
Jag fick den bästa födelsedagspresenten någonsin!
Amanda Teolinda Malm
Teolinda har hon fått efter min mammas mormor som föddes 26/12-1903.
Nu sitter jag ju här och gråter, Emma... både över att få läsa om din förlossning och för att du döpt din vackra flicka efter mormor. Det värmer hjärtat!
Kramar till er allihopa!
Emma du skriver så fint, roligt och känslosamt.
Jag gör som Maria, torkar tårarna som rinner.
Älskar er alla !!
Kram Mamma/mormor/svärmor <3 <3 <3 <3
Åhh så underbart å läsa din förlossningsberättelse! Så härligt att å läsa hur du beskriver när du får ha kvar lilltjejen hos dej istället för hur det blev förra gången!
Va skönt att allt gått så bra å så pass fort, önskar ja fick en sån drömförlossning :)
Herregud.. Får gåshud på hela kroppen och minns själv hur det kändes när jag läser det här! Fantastiskt!! : ) Gud så söt hon är Emma.. Å Anton, stolt som en tupp! Ett jättegrattis åter igen till den största gåvan man kan få, ett (och nu TVÅ!) barn att älska! Kram på er!
Härligt Emma! Skönt att allt flutit på så bra. Nu längtar jag tills vi kommer ner till Sundsvall och kan gosa lite. Innan dess ska jag först ha besök av en liten finsk gosse som heter Niilo och sen åka till min första systerdotter Irma i Uppsala. Sköt om er!
fan vad härligt att det gick så bra! :) lät som en riktig drömförlossning det där! ;) Hoppas allt går bra! KRAMAAAAR! ( Vi kmr gärna och hälsar på när allt lugnat ner sig, förstår att det är mkt besök osv nu! ;) )
Åh vilken drömförlossning :D
härligt att allt har gått bra, kramar om hela familjen
Åh!! Stämmer in i kören! Underbart att höra att allt gick så bra! Du ÄR verkligen fantastisk och har en helt ljuvligt fin familj!!
KRAMAR från oss "här uppe"
Helt otroligt.. vilket dröm förlossning. Du är som gjord för att föda barn & är världens underbaraste mamma! :)
