Okej det tog visst ett tag för mig att skriva igen. Mjölken rann till riktigt i slutet av helgen och som många vet så kan det kännas en hel del. Jag var väldigt hängig, lite febrig, helt borta i huvudet också vet ni det där med hormonerna...de som kommer där tredje, fjärde dagen. ojoj, då förstod jag att jag var tvåbarnsmamma och tårarna bara forsade, av lycka!

Nu är vi utskriven helt från sjukhuset, gjorde en sista läkarundersökning idag och allt såg fint ut. Vi var lite rädd att hon skulle vara gul, men det var ingenting tyckte frabror doktor. Det ska blir skönt att få gå här uppe på bvc i Liden från och med nu. Det är ju inte "bara" att först ta sig ner till stan och dessutom försöka hitta perkering osv. Lättsamt är det att det allt nödävdigt faktiskt finns här hemma på byn.

Forlossningen då? Näe men gud...jag orkar inte skriva nu heller. Nu är klockan 22 och vi har varit i stan hela dagen och knappt landat här hemma känns det som, det har vi ju egentligen men Anton har bara sovit en drygt timme och och jag har precis ammat lagt Amanda. Nu ska jag skynda mig ner i sängen jag med innan det är dags att amma igen. Ungeför 2-3 timmar är det mellan matningarna just nu och det går bra. Men dessa blöjbyten som tyvärr behövs flera gånger per natt är rätt jobbig. Ja ni vet ju, en bebis som är nyammad brukar ju somna sådär sött vid bröstet eller på mammas axel. Men...då måste man ju lätta på trycket också såklart och då blir det grin när man måste klä av sig halva pyjamasen och bli tvättad i rumpen.  Ibland ganska ofta så kommer man då på att man kanske äta lite till där efter.
Vips så har det tagit en timme alltihopa. Så näe, nu går jag och lägger mej och förbereder mig för nattens jobb.

Vi hörs på en annan dag istället

Kram på er mina fina läsare