Niclas sa i fredags att han skulle köpa med sig världens största godispåse hem till mig från gottegruvan ( eller vad det nu heter) å det gjorde han, en bautapåse. Sur blev jag( inte på honom, på gottegruvan) eftersom de var gammla godisar, stenhård var ju vissa för tusan! Mmmm..tills jag i igår kväll kom på att påsen låg i kylen, klart att de var stenhård. Smart där Emma!

Idag är de mjuka och goda, precis som mig! ;)