Angående smärtlindring....ja det finns ju mer än ett altenativ. Då Anton föddes var det ingen som frågade om jag ville ha något. Barmorskan bestämde att bad vore bra eftersom det kunde kännas lite mindre ont då värkarna kom ( å det tyckte jag med ) Sedan sa hon att " nu ska du få använda lustgasen" hon frågade inte om det var något annat jag ville ha. Men hon sa även då jag kom in att jag var öppen 6 cm och hade ju gjort nästan halva jobbet redan så det var väl lite sent för det ändå. Jag kan inte minnas att föda barn gjorde så ont så jag höll på att dö. naturligtvis gjorde det ont men inte på det viset. Det gjorde mer ont i hjärtat ( eftersom han inte fick vara kvar med oss på rummet och allt blev så tokigt) och det är vad jag minns starkast. Annars kanske jag hade haft en annan upplevelse.

Min barnmorska frågade lite lätt sist jag var på mvc hur jag hade tänkt mig inför förlossningen. Jag svarade att det blir som det blir. För både förra gången men även denna gång känner jag att jag inte vill bestämma det nu. Ingenting blir som man tänkt sig och det kan sluta hur som hellst, så jag tänker inte haka upp mig på att " jag ska minnsann ha, eller jag ska inte alls ha" Det är ett beslut jag kommer ta då det är dags. Är det för sent så är det så eller känner jag att jag verkligen behöver ALLT så kommer jag förmodligen be om det då!
Min barnmorska tyckte att det lät som en bra idé och la till " ja, men det gick ju så bra sist så det går nog lika bra denna gång"  ja, förmodligen! Tänker inte så mycket på själva förlossning ändå. Jag tänker på hur det blir då vi kommer hem. Hem till våran älskade Anton som ska bli storebror!