Då Anton föddes

Tänkte berätta om då Anton föddes 29 maj 2009

28 maj 2009

20:00 börjar mina värkar och kommer lite osammanhängande men håller i sig ca 30 sek

29 maj 2009

01:00 Ringer vi till förlossningen och de ber oss komma in, ingen jätte panik men vi bör komma så fort vi ätit något. Har ju ändå 5 mil till sjukhuset. Värkarna är då ca 1 min lång och det är 3 min mellan dem.  Vi ringde på en gång då vi insåg att de faktiskt va regelbundna.

02:35 Inskrivning på förlossning, öppen 6 cm. Blir undersökt och får sätta mig i badet i smärtlindrande syfte. (mycket bra smärtlindring enligt mig)

04:05 Kliver upp ur badet och får börja träna med lustagsen.

04:35 Tar hål på hinnan (säger man så?) Så att vattnet går.

06:00 Hinner få någoluna kläm på hur jag ska hantera lustgasen innan de helt plötsligt säger att det är dags att lägga upp benen för nu ska det födas bebis.  VA!!??? Var tog dessa två timmar vägen? Det kändes mer som en halvtimme.Här någon gång stätts en skalpelektrod på Anton, men pulsen på honom vill inte gå ner igen så läkare tillkallas. Vid det tillfället finns fyra personer + jag och Niclas i rummet. Barnmoska och undersköterska ( som det i vanligaste fall är) Läkare från neotalavdelning ( fanns tydligen med eftersom det var en förtidig förlossning) Å barnläkaren som ringdes in såklart. Gubben( barnläkaren) gick tack och lov efter en stund och jag tänkte att då är det ingen fara länge, för ju fler personer det är rummet ju sämre är det med mig och bebis!

Börjar iaf krysta och känner mig mer och mer lurad och förbannad för varje krystvärk som går. Hon sa ju varje gång " en gång till, ta i nu så är det snart klart" Jag tog i för kung och fosterland varje gång och han knappt andas mellan innan det visst var dags igen. men var tusan var bebis? Det kom ju aldrig upp någon på bröstet!

Barnmorskan pratade om ett litet "klipp" och det sved till och jag tänkte att " ja det var väl lika bra de, nu kanske vi kan plocka ut ungen istället"

06:20 Kom lilla Anton upp på min bröst. 2414 gram och 46 cm lång.

Jaha, där var vi med en liten bebis fem veckor för tidigt. Allt gick så fort så jag han inte förstå någonting. Niclas följde med Anton som fick flyttas till Neotalavdelning eftersom han hade det kämpigt med andningen. Själv la jag mig och sov som om inget hade hänt. Efter fyra timmar, då jag äntligen hade slutat skaka, må illa och kunde duscha så fick jag sätta mig i en rullstol och äntligen åka bort till Anton. jag visste ju inte ens hur han såg ut eftersom jag knappt hade tittat på honom mer än uppifrån.

I ett mörkt rum med fyra andra bebisar, massa skärmar, pipande ljud, sladdar och slangar så fanns en liten säng med min lilla son i. Jag hade inte alls fattat att han skulle ligga på det viset med all övervakning. Jag började grina så fort jag klev innanför tröskeln. Jag frågade om jag fick ta på honom eller kanske hålla honom men vi kom överens om att jag skulle få honom i min famn då vi kom tillbaka en stund senare( skulle bara kolla till honom en snabbis) eftersom det var lite halvbökigt att flytta honom. Efter tre dagar i det där rummet kunde vi få flytta in Anton till vårat rum eftersom han då klarade av att andas själv utan några problem och allt annat såg fint ut och han verkade frisk. Nu var det bara maten kvar, sondmatning och en liten släng av gulsot så han fick ligga under en lampa.

Men efter 2½ vecka på sjukhuset kunde han äta själv den mängd som han behövde och han hade börjat gå upp bra i vikt. Ingen mera sondmatning, bara amning . Äntligen fick vi lämna fängelset! Jag grät konstant i 2½ vecka och detta var nog den lyckligaste dagen i mitt liv, då vi fick åka hem som en familj! Han skulle då vara i vecka 37+2 ( om jag räknat rätt)

---

Mys med pappsen

Och äntligen hemma!

Jag förstår hur ni hade det, neonatalavd knäcker en psykiskt och äter upp en inifrån. Jag hoppas verkligen att du får gå tiden ut med denna lilla krabat och att allt kommer gå bra.

Blir tårögd som alltid.. Hoppas denne lille människa bestämmer sig för att stanna inne längre, så ni får chansen att njuta av förlossningen och allt vad det innebär! : )



Annars då? bjuder ni på kaffe i helgen? : )

Åhh vad tårögd man blir.. Längtar verkligen tills det är dax nu. Hoppas det går bra för er och att lillen håller sig inne ett tag till! Å gud vad spännande att inte veta vad det blir :)

Vad mysigt det är att läsa sånt här :) Även om det säkerligen var jobbgit. Hoppas du får gå tiden ut denna gång :)

Intressant att läsa när jag själv är undersköterska och är ny på en neo avdelning och jobbar!=)



Hoppas det gick bra med bebisen.



Mvh