Dammsugit, skurat, diskat, plockat, tvättat, lekt med Anton, ammat, bytt blöjor, lagat mat. Det är mycket man hinner med på en hel dag. Och så har jag samtidigt haft den vanliga skrikfesten (Amanda) som ALLTID vara mellan kl 16-18 innan hon somnar för natten.  Men då klockan för ett tag sedan slog 20:00 och barnen sov och jag stod i tvättstugan så släppte jag i princip det jag hade i händerna och gjorde mig en kopp te och satt mig i soffan, för då slutade min arbetsdag. Niclas har uträttat massa efter jobbet idag och är på väg hem nu först. Men vi kompar bra, jag och kidsen. Det får lixom bli som det blir ibland. Det är ju inte livsviktigt att middagen står på bordet då Niclas kommer hem vid fem tiden(i vanliga fall) Han förväntar sig inte det utan berömmer mig istället de dagarna maten är klart eller för något annat för den delen. Men vi börjar få in rutinerna rätt bra här hemma och jag tycker det går över förväntan, mycket tack vare att Anton är så duktig. Han är min lilla hjälpreda här hemma som sagt.

Nu har jag haft ett öga på datorn och det andra på tv:n och familjen annorlunda. Snart ska båda ögonen vara på tv:n eftersom det är en unge i minuten, vilket jag inte vill missa.