Hej. Amanda här, tänkte gästblogga lite.
Idag blev jag väckt kl 05.30 av brorsan som tyckte att det var morgon. Konstigt det där...bara för att han kliver upp så måste tydligen jag också göra det. Eller jag är ju i och för sig redan vaken, men man kan väl få ligga kvar i pyjamasen i sängen och mysa några timmar till!? Men näe, jag måste tydligen bli tvättad och påklädd för att sedan sitta med mamma och brorsan vid frukostbordet fast att jag bara äter på mammas bröst. Hon tycker visst att det är bra att jag redan nu börjar följa deras rutiner. Vi får väl se hur det går, jag kliver väl upp med dem men somnar ändå om efter ca 1½ timme.

Inge kyrkis blev det idag heller eftersom mamma tyckte att det blåste så mycket, hon sa något om storm. Istället så kom brorsans kompis Noel hit och dom två har busat hela dagen. Det är väl bra att jag vänjer mig vill alla ljud ( ja det är inte direkt tyst här hemma kan jag lova!) men ibland har jag lite svårt att komma till ro när det är sånt liv här hemma. Mamma brukar då gå in med mig rill min säng där jag brukar ligga och kika på massa fina djur som dansar runt och spelar, det gillar jag verkligen! Men rätt var det är så kommer brosan farande på den där otäcka bilen han åker på hela tiden och kör rakt in i dörren och skriker...eller han försöker väl härma en bil. Men då blir jag jätte rädd och ledsen och känner mig sådär orolig igen och vill gärna komma till mammas famn och mysa.

Idag har jag varit jätte ledsen hela dagen och jag har varit stirrig och orolig, inte sådär lugn som jag annars brukar känna mig. Tillslut tog mamma med mig och brorsan ut i vagnen på en promenad för att jag skulle somna, det gjorde jag och även brorsan, fast att han inte alls skulle sova kl 16 på eftermiddagen. Men eftersom det blåste så mycket ute så var det inte alls nå kul att ligga där ute på bron så jag skrek så högt jag kunde igen så kom mamma snabbt och hämtade mig.  Just då höll mamma på med middagen eftersom pappa var påväg hem. Jag tycktre inte alls om att vara själv men mamma tyckte visst att jag ändå skulle ligga i vagnen eftersom hon höll på med middagen, så hon klädde av mig ytterkläderna och drog vagnen fram och tillbaka i köket samtidigt som hon gjorde maten. Brosan som satt vid bordet och ritade kom på den braiga idén att han kunde hjälpa till att gunga vagnen med ena handen samtidigt som han ritade. Han visste minsann hur man gungade vagnen för jag blev tyst på en gång. Medans ögonen sakta började stängas hörde jag långt där borta hur mamma hurrade och ropade till brosan " Bra Anton, förtsätt! Du får inte sluta!" Anton skrattade och blev nästan lite mallig tror jag. Han blev trött i armen ibland men då uppmanade jag honom fort om att fortsätta gunga vagnen igen. Sådär höll jag på tills pappa kom hem och kunde ta över.
Hörde mamma säga något om att hon skulle lägga sig tidigt ikväll, vi får väl se hur det går eftersom hon har så mycket för sig på kvällarna. Men hon behöver nog lite mer sömn för hon börjar se lite blek och hängig ut nu tycker jag. närni läser det här så har jag redan somat, tack och lov. Det var skönt eftersom jag bara  sovit små korta stunder idag. Jag ahr nog aldrig sovit såhär lite-någonsin!
tack för mig

//Amanda