Jag och barnen har varit billös hela veckan och därmed strandad hemma i Liden. Sjukt tråkigt blir det bara av att veta att jag inte kan göra några spontan besök till stan eller till någon här i byarna, vi kommer alltså inte längre än benen tar oss. Har haft en jätte jobbig huvudvärk hela veckan som inte alls gjort saken bättre. Men jag och Anton och jag har försökt roa oss här hemma och visst har det gått jätte bra. Men vi har inte träffat just någon mer än Niclas och inte har vi gjort mycket på kvällarna heller. Vi har varit ute och lekt, tagit kvällspromenader och inte träffat så mycket folk. Det är kul några dagar men sedan får jag nog. Man får ju frågan lite då och då "men hur är det å bo i Liden då!!!????" Ja det är toppen, men inte att vara själv i en hel vecka! Idag hade vi bil, så vi åkte fort ner till stan och hängde hos mormor/mamma. På eftermiddagen lämnade jag barnen en snabbis där, for och hämtade Niclas från jobbet och sedan sprang vi åt varsitt håll...Niclas handlade kläder till sig själv och jag skor till mig. Nu ikväll har vi varit hos min kusin som fyllde 40, god mat och massa trevliga människor. Jag har fått min dos och känner mig alltså mycket piggare och gladare.
Tänker på stackars gammla människor som sitter ute i sina stugor och aldrig får främmande och inte kan ta sig någon vart..eller unga också för den delen. Jag brukar tänka att det finns alltid de stackare som har det sämre. Man kanske skulle ta med sig barnen och åka iväg och hitta sig en ensam gumma eller gubbe som vi kan göra lite glad med våran närvaro. Man ser många äldre här hemma på Ica som lixom går och "låtsashandlar" för att få någon att prata med. Och det är väl inget fel med det, tycker att det är så mysigt här hemma på det viset. Vi eller ni är kanske de enda som de pratar med på hela den dagen.

Apropå ensam, nu är det bonde söker fru på tv.