Såhär kan en helt vanlig måndag se ut


Klockan är 18 och det är sviiiin varmt ute. Anton sitter i sandlånan och leker, med sig har han en flaska vatten som jag sa åt honom att drick ur. Amanda smågnäller i vagnen i skuggan och jag tar besluten att ta med barnen in där det är svalare, men också för att börja förbereda för nattningen. ( som brukar gå väldigt snabbt eftersom båda barnen somnar så fint i sina sängar då vi lägger ner dem) Jag går bort till Anton och han ser helt färdig ut, svetten rinner och han ser nästan svimfärdig ut. Flaskan med vatten ger han till en liten växt som sticker upp ur sanden. In med båda två, ner med Anton i ett svalt bad och dit med en flaska vatten igen som han denna gång klunkar i sig bra. Tvättar och tar på Amanda pyjamas plockar sedan upp Anton ur badet och gör honom klar. Ammar och ger välling till dem och stoppar Amanda i sängen, borstar tänderna på Anton. God natt och sov så gott, båda barnen ligger alltså i sina sängar och är tyst. Min kväll börjar och jag sätter mig i soffan, helt slut. Niclas jobbar till 01:00.

Amanda skriker,in till henne, kommer ut och då sitter Anton i soffan. Går in med han till sin säng igen och går in till Amanda och stoppar in tutten igen ( som hon inte är alls är intresserad av för tillfället). Anton kommer ut, Amanda skriker. Särdär håller jag på fram och tillbaka. Tänker " men vad är det frågan om!!?? Såhär höll Anton på igår också"
Känner lukten av brandrök, men var kommer det ifrån? Tänker att det är väl grannen som vanligt, han eldar ju flera gåmger i veckan. Nej, ingen rök från honom...HELVETE!! Springer ut på baksidan, ingen led men massa rök, och då menar jag MASSOR med rök. Springer runt huset och ser att det visst kommer från grannen, å tack för det! Med en puls på max går jag in och fortsätter mitt arbete som radiostyrd från ena rummet till det andra. En traktor kommer ner och vänder på gården och Anton kan inte släppa det och måsta komma ut och berätta i en halvtimme om den. Två timmar senare sover båda barnen....tror jag. Amanda vaknar igen men 15 minuter senare verkar allt vara lugnt igen. Dags att hänga tvätten, resten skiter jag i!

Kvällar som den här skulle man kunna vara utan, tack och lov är det inte ofta det blir såhär illa och absolut inte med båda barnen samtidigt. Det är inte lätt att vara liten bebis i denna värme, Anton var likadan då han var mindre. Anton ser ju på mig då jag börjar bli less och irriterad över situationen och då blir han jätte jobbig. försöker att hålla skenet uppe, men det går ju sådär. Han tro han kan göra lite som han vill bara för att jag är upptagen.

Näe, nu har jag ägnat säkert en kvart till det här inlägget också så nu är det lika bra att hoppa i säng innan Amanda vaknar och vill äta igen. Hon har de senate 2 dagarna ätit så ofta som varannan timme hela nätterna, inte kul.

Näe inte är det alltid en dans på rosor att vara förälder. Inte alltid, men det är endå det bästa som finns!