Efter att ha tillbringat tre dagar i tysthet och tomhet...eller näe nu skojjar jag bara, jag har ju två barn! Vi har lekt, städat, lekt, städat... och ätit, rapat och skete såklart. Tre otroligt långtråkiga dagar.  Eller inte långtråkiga, men långdragna. Man måste få ha någonting att se fram emot bara samma dag eller dagen efter. Jag har inte heller träffat någon annan än dagispersonalen i princip och det är väl inget fel med dem men jag kan ju inte klamra mig fast där hela dagen. Niclas han jobbar sover och jobbar igen, grisvecka!stackars de som som alltid jobbar eftermiddag alltså. Liden i all ära, men då man inte ens har ork till att gå ut genom dörren så spelar det väl ingen roll var man bor.  jag önskade att någon bara skulle ringa och säga hej kom så gör vi det här! Bra, tack.....men näe det var ingen som ringde, haha. Gjorde några halvhjärtade försök men folk var upptagna eller sjuka.

Så idag slog vi på stort, uppstigning 05:15 för lilleman, jag övertalade honom att komma och ligga mellan oss i sängen tills det var mänskligt att kliva upp. Dagis 5 timmar för honom och jag och Amanda åkte ner på kyrkis. Och har man knappt träffat folk eller gjort någonting så vad passar då inte bättre än att storhandla själv med två barn nere i stan. lagom  utmaning. Det var ju lätt som en plätt eftersom det var smakprovningar på både bröd och korv och annat gott och så får ju barnen en banan om man handlar på ICA, så det kan ju knappast gå snett. Jag släpper självklart inte ner Anton på golvet för DÅ  blir det kaos! Han står längs fram i vagnen och leker typ..Titanic och håller reda på papperskassarna och packar. Amanda sitter på den där barnplatsen längst fram och knappar på självskanningsdosan.  Avslutade eftermiddagen hemma hos Malin och lilla Freja som också var utan pappa ikväll. Så nu sover barnen sött och jag  har fått lagomt med aktivitet.

Så, var det det någon som antecknade?