Anton och Amanda

Anton säger inte nya ord förens han kan dom. Du kan inte få honom att träna att säga saker, det kommer när det kommer, men ibland verkar han tro att han säger rätt eller om han har bestämt sig för att döpa om saker, ja jag vet inte men att kalla lillasyster för "långjohn" känns lite långsökt. Jag frågade honom om det var Amanda han menade. JA!, svarade Anton besvärad och fortsatte. Så lite senare försökte jag igen och fråga lite försiktigt utan att "sänka" honom och påstå att det var fel. Så jag frågade vem jag var "Mamma Emma" svarade han och jag frågade då vad han hette "Pappa" fick jag till svar. Då blev Amanda helt plötsligt "mamma"...jaha? Då var han tillbaka i leken som han och hans kompis Matilda lekt de två senaste gångerna, nämligen mamma pappa  barn typ. Så två sista timmarna igår så tilltalade han henne med "Mammalång" Men idag var vi tillbaka på "långjohn" igen. Ja det låter så roligt då han säger det så jag får bita mig i tungan för att inte börja skratta åt honom. han är så söt!

Och Långjohn själv då? Jo hon ropade på mig förut med en röst där det verkligen hördes att det var något på gång. Världens lyckligaste tjej hade nämligen lyckas klättra upp i storebrors säng. Härom dagen var hon i soffan och efter det hade hon klättrat på något och hängde i armarna i elementet. Jag tycker det låter vettigare att kunna lära sig gå riktigt innan man kan ta sig upp i soffan och sängen!