Nej det är ingen vanlig dag för det är Emmas lyckodag, hurra hurra hurra.

Idag blev det klart, jag har fått mig ett nytt jobb. Jag hade ju en fast tjänst i kommunen men ingen fast arbetsplats. Så det var tryggt att vara mammaledig samtidigt som det var gruvsamt att inte veta var jag skulle börja jobba eftert mammaledigheten. Blir det här hemma i Liden, på Alnö, eller Njurunda? Men så för några månader sedan fick jag ett samtal om att det var klappat och klart, jag hade fått en arbetsplats att komma till. Nöjd och glad tjej kan man säga men gräset såg lite grönare ut på andra sidan och det var dit jag ville. Så idag blev det klart, jag fick det andra jobbet, det jag ville ha. Jag är helt säker på att det faktiskt är grönare här, för MIN del! Jag finns nära och det känns tryggt och det är vad som passar bäst för mig. (menar inte att andra stället skulle vara dåligt på något vis måste jag påpeka för att undvika missförstånd)  Jag jobbar här hemma på byn och kan på lunchen eller efter jobbet springa bort på macken för att köpa en trisslot och köpa med mig en korvring från Ica eller varför inte äta på Wärldshuset?  På vägen tillbaka går jag in till kyrkan och ber en bön, går vidare till Apoteket för ett paket alvedon.....ja jag kan ju köpa med mig en fin blomma, köpa en kopp kaffe och hämta barnen på dagis. Allt inom en radie av max 500 meter . Behöver jag säga att jag är grymt nöjd över min situation?

Tack för att jag träffade Niclas och tack för att vi hittade ett toppenhus och tack för att jag fick mina barn och tack för att jag fick mitt jobb. Tack för att vi får vara friska och tillsammans.
Det finns däremot en sak som är lite synd och det är att barnens mor och farföräldrar inte bor här, det hade varit det ultimata! Fast barnens farfar och Viktria bor bara 2 km bort. Det är vi väldigt glada över. Men så bor ju dom andra bara en bilresa på 40, respektiva 50 minuter bort och det är väl inte hela världen.

Ja jag slår verkligen ett slag för Liden här, och för mig själv då.

---

Jag vet inte varför det är så här, men det är väl som man är lärd. Jag kan nämligen inte låta bli att tänka både en och två gånger om jag verkligen ska posta inlägget. För det första så är det fult att skryta över sig själv. Fast jag skryter väl inte? Jag visar hur glad jag är....eller det beror ju  på hur man tar det. För det andra så tänker jag ofta att det är orättvist, jag tänker på vilken tur jag har och vilken otur många andra har. Det är som på julen...jag är glad för att vi är tillsammans, har det bra, är friska osv men kan skämmas över att vi faktskt har det bra. Tänk dom som är sjuka, ensamma och så vidare., dom som inte alls har det bra. Jag har alltid tänkt så och kommer antagligen alltid göra det också.