Vårat hem ska ju vara barnsäkert, men ibland vet man inte. Tänk om Amanda skulle hitta något och sätta i halsen då jag står ovetande i köket och hon i lekrummet! Oftast hör jag henne babbla på hela tiden och vågar lämna för en liten stund men det har ju hänt i barnens lekar att storebror Anton har fått för sig att testa gränserna och se hur långt man kan gå. Har ju hittat honom då han använde Amanda som pall eller då hon råkat hamna under de stora soffkuddarna som han fått för sig att kasta ur soffan. Jag kan inte minnas att han gjort något mot henne med sikte på att skada utan mer att han inte verkar tänka sig för eller helt enkelt inte förstår vilka konsekvenser det kan bli av att dansa ringdansen eller flytta henne. Så lite koll sådär varannan minut måste jag ju ha då jag är i något annat rum. Om det är tyst här hemma, vilket det inte brukar vara, så är det bäst att lite snabbt leta upp barnen och ta reda på vad det är för hyss dom har för sig. Den här gången låg dom helt still och kramades. Det här är kärlek det!