Vi kliver in genom glasdörrarna, det är ljust och fint och luktar svett. Vi gick vänster, rakt fram, vänster igen lite höger ner för en trappa och höger igen och tittslut var vi på plats. Oj va stort det är här nu1 Och ljust! Ljudet pumpar ur högtalarna och vi börjar rulla en höger axel, en vänster,en höger och en vänster igen och nu med en step touch på det. Fem minuter senare väser Marie-Helen något om dålig kordination, dålig kondition ja!, svarar jag. Har vi tagit oss vatten över huvudet nu? Det var iaf fyra år sedan jag stod på friskis och svettis senast! Vi som skulle stå längst bak hamnade av någon konstig anledning längst fram. Men det är klart att det blir väl så då man kommer in först och ingen går förbi oss och ställer sig framför...såklart! Vi det tillfället finns det ingen tanke på  att visa sig svag och ens fösöka ta det lite lugnt eller maska genom att knyta skosnöret eller sätta upp håret för att få chansen att vila 20 sekunder extra.

Det var som den där gången då hon och jag låg på "topp" och tränade en aaaaaning mer än idag och skulle avancera och gå på ett spinningpass innan jobbet (då vi bodde i stan naturligtvis) Passet började kl 06:00 och vi gled in 05:59 i tron om att det skulle bli skönt eftersom det säkert är mörkt och mysigt och lite folk, jag menar..vem fan går på spinning en fredag morgon klockan 6 ? Det är ju bara vi! Ja just ja...vi och superatleterna, såklart! Hade inte riktigt tänkt så långt. Det fanns två cyklar längst fram så det var bara att hoppa upp och köra. Vilket jäkla pass alltså, då det mot slutet började kännas som det tyngsta jag varit med om och vi står upp och cyklar och det börjar tjoas och flåsas och det verkar vara ett hårt sammansatt gäng som peppar på varandra DÅ fanns det inte den minsta tanke på att sätta sig ner på cykeln, det gör man bara inte, inte då man står längs fram! Det där skrattade vi senast igår och det kommer jag aldrig glömma. Vi gick föresten aldrig mer på något morgonpass.

Idag då? Jo det var hårt, inte lika hårt som då men kul var det och trött blev vi. Tack för ikväll M-H.Någon fler i området som vill göra sällskap så säg till då det är perfekt då man kan samåka eftersom det blir några mil. Vi får väl se hur ofta vi kommer iväg...

Det är ju så man blir alldeles förvånad över sig själv. Men jag har faktiskt bakat och det blev även gott! (ingen självklarhet) Igår blev det bullar, havrekakor och hallon och blåbärsmuffins gånger 2. Ja när det gick så bra så var det väl lika bra att göra en sats till. Kan hända att jag bakade bullar i förrgår också...Så nu har jag väl  kommit en bit på vägen till nästa helgs kalas. Hoppas nu bara att det smakar gott efter att ha varit fryst också... 

Amanda mitt lilla älskade gryn eller lilltrasan som pappa kallar dig. Ska du snart fylla 1 år? Var tog tiden vägen? Man pratar om att tiden går så fort och det gör verkligen det, för det är på barnen man märker det. Den här bilden är tagen för bra precis ett år sedan och det var inte många dagar kvar tills vi skulle få träffa dig.

Förlossningsberättelse.
Snabbt och smärtfritt...höll jag på att kalla det. Jo men nästan så ;) haha.
18 februari kom du till oss och jag fyllde 24 år dagen till ära. Kan man få en bättre födelsedagspresent? Knappast! Och visst var det väl då jag slutade fylla år också? För nu är 18 Februari din dag, jag kan nämligen stå över och stanna på den åldern ;)

Eftersom det varit så kallt i helgen så har vi varit inne, så det var en glad Anton som gav sig iväg på dagis imorse. Själv tror jag att jag fortsätter hålla mig inne ett tag till. Ser fram emot årets första Zumba-pass som drar igåg ikväll nere i Indal. Ska bli sååå kul!

Idag ska jag passa på att gå igenom Amandas garderob. Mycket ska plockas bort och flera påsar står på hög och väntar på att få plockas fram för att använads. Hon är ju lång men rätt så smal den här tjejen så allt sitter inte så jätte bra och det blir många blandade storlekar. Och Anton har dragit iväg på längden rejält bara sedan i julas så han måste få sig en uppdatering. Där har jag inga fulla påsar som står och väntar så det blir till att göra sig ett besök i stan. Jag tror att bara han och jag ska åka ner någon dag och göra det så får han vara med själv och välja lite också. Det är inte ett dugg roligt att handla kläder till sig själv jämfört med då det är till barnen.

Hoppas ni får en bra måndag

Efter att ha tillbringat tre dagar i tysthet och tomhet...eller näe nu skojjar jag bara, jag har ju två barn! Vi har lekt, städat, lekt, städat... och ätit, rapat och skete såklart. Tre otroligt långtråkiga dagar.  Eller inte långtråkiga, men långdragna. Man måste få ha någonting att se fram emot bara samma dag eller dagen efter. Jag har inte heller träffat någon annan än dagispersonalen i princip och det är väl inget fel med dem men jag kan ju inte klamra mig fast där hela dagen. Niclas han jobbar sover och jobbar igen, grisvecka!stackars de som som alltid jobbar eftermiddag alltså. Liden i all ära, men då man inte ens har ork till att gå ut genom dörren så spelar det väl ingen roll var man bor.  jag önskade att någon bara skulle ringa och säga hej kom så gör vi det här! Bra, tack.....men näe det var ingen som ringde, haha. Gjorde några halvhjärtade försök men folk var upptagna eller sjuka.

Så idag slog vi på stort, uppstigning 05:15 för lilleman, jag övertalade honom att komma och ligga mellan oss i sängen tills det var mänskligt att kliva upp. Dagis 5 timmar för honom och jag och Amanda åkte ner på kyrkis. Och har man knappt träffat folk eller gjort någonting så vad passar då inte bättre än att storhandla själv med två barn nere i stan. lagom  utmaning. Det var ju lätt som en plätt eftersom det var smakprovningar på både bröd och korv och annat gott och så får ju barnen en banan om man handlar på ICA, så det kan ju knappast gå snett. Jag släpper självklart inte ner Anton på golvet för DÅ  blir det kaos! Han står längs fram i vagnen och leker typ..Titanic och håller reda på papperskassarna och packar. Amanda sitter på den där barnplatsen längst fram och knappar på självskanningsdosan.  Avslutade eftermiddagen hemma hos Malin och lilla Freja som också var utan pappa ikväll. Så nu sover barnen sött och jag  har fått lagomt med aktivitet.

Så, var det det någon som antecknade?

Anton och Amanda

Anton säger inte nya ord förens han kan dom. Du kan inte få honom att träna att säga saker, det kommer när det kommer, men ibland verkar han tro att han säger rätt eller om han har bestämt sig för att döpa om saker, ja jag vet inte men att kalla lillasyster för "långjohn" känns lite långsökt. Jag frågade honom om det var Amanda han menade. JA!, svarade Anton besvärad och fortsatte. Så lite senare försökte jag igen och fråga lite försiktigt utan att "sänka" honom och påstå att det var fel. Så jag frågade vem jag var "Mamma Emma" svarade han och jag frågade då vad han hette "Pappa" fick jag till svar. Då blev Amanda helt plötsligt "mamma"...jaha? Då var han tillbaka i leken som han och hans kompis Matilda lekt de två senaste gångerna, nämligen mamma pappa  barn typ. Så två sista timmarna igår så tilltalade han henne med "Mammalång" Men idag var vi tillbaka på "långjohn" igen. Ja det låter så roligt då han säger det så jag får bita mig i tungan för att inte börja skratta åt honom. han är så söt!

Och Långjohn själv då? Jo hon ropade på mig förut med en röst där det verkligen hördes att det var något på gång. Världens lyckligaste tjej hade nämligen lyckas klättra upp i storebrors säng. Härom dagen var hon i soffan och efter det hade hon klättrat på något och hängde i armarna i elementet. Jag tycker det låter vettigare att kunna lära sig gå riktigt innan man kan ta sig upp i soffan och sängen!

I brist på annat så klickade jag runt på datorn och fick för mig att googla mig själv. Hittade bla min förra blogg som jag passade på att radera. Men en kul grej, jag föddes redan 1886 här i Liden. Liden- järkvissle, stod det även på ett annat ställe.. lite kul.

"Johan August Jonsson född i holms församling 1883 och gift med Emma Sellén som var född i Liden 1886, dom fick 1918 dottern Aina" Jag är väl inte helt olik mig på bilden!? .http://www.lnystedt.nu/bole/jonssons.htm

---

Näe då, nu ska jag komma med lite riktig fakta. Jag är faktiskt ättling till Fredrik Bünsow, det är ju alltid något.

Försöker hitta inspiration och peppa mig själv att ta mig ut på en promenad. Jag har inte gått på hela helgen och känner verkligen att jag skulle behöva komma ut för jag blir ju inte direkt piggare av att sitta här i soffan. Anton är på dagis och Amanda ligger ute i vagnen så det skulle ju vara ett väldigt bra och egentligen det första och sista tillfället jag har idag. Men oj, nu blev det väldigt intressant på tv:n också, efter tio där det handlar om nära dödenupplevelse...
Äh, sitter jag kvar här så blir jag nog närmare döden skulle jag tro. jag säger som Evelina, Ut på tur, aldrig sur!



Varför inte dra till med några andra kloka och peppande citat. "Promenera mera"  och "planka dig i form" det tar vi med oss idag!, eller hur?

Idag har vi hunnit med mycket. Kanske lite väl mycket..man lär ju somna innan man lagt sig ikväll ! Började  i alla fall dagen med en skoterutflykt till Knyln i trevligt sällskap.

Brudarna fick åka pulka
 

Anton och farfar


I väntan på bullens och klämmacka



Idag är man föresten en stolt Sellén´are, för min kusin Jenny tog brons i Styrkelyft SM i Östersund.

Minns ni hur det såg ut då vi flyttade hit för tre år sedan?



Nu har båda barnen fått varsit fint sovrum, äntligen! Ett rum där man sover på nätterna där det ska vara så lite leksaker som möjligt eftersom det ska vara lungn och ro. Leksakerna håller sig på det gemensamma lekrumet (där det för övrigt är kaos) Så länge de är små och vi inte har någon större användning av det tredje rummet så tror vi att det här blir bäst. När barnen sedan blir lite äldre och vill ha sina saker på sitt rum så får vi väl hitta på någonting annat. Kontor och gästrum kanske?



Som ni ser så gillar vi Ikea här hemma. Nu är det bara taklamporna som ska bytas ut, någon sladd som ska sättas på plats och så ska vi fundera på att måla någonting på Antons ena vägg som är väldigt stor och tom.