Okej det tog visst ett tag för mig att skriva igen. Mjölken rann till riktigt i slutet av helgen och som många vet så kan det kännas en hel del. Jag var väldigt hängig, lite febrig, helt borta i huvudet också vet ni det där med hormonerna...de som kommer där tredje, fjärde dagen. ojoj, då förstod jag att jag var tvåbarnsmamma och tårarna bara forsade, av lycka!

Nu är vi utskriven helt från sjukhuset, gjorde en sista läkarundersökning idag och allt såg fint ut. Vi var lite rädd att hon skulle vara gul, men det var ingenting tyckte frabror doktor. Det ska blir skönt att få gå här uppe på bvc i Liden från och med nu. Det är ju inte "bara" att först ta sig ner till stan och dessutom försöka hitta perkering osv. Lättsamt är det att det allt nödävdigt faktiskt finns här hemma på byn.

Forlossningen då? Näe men gud...jag orkar inte skriva nu heller. Nu är klockan 22 och vi har varit i stan hela dagen och knappt landat här hemma känns det som, det har vi ju egentligen men Anton har bara sovit en drygt timme och och jag har precis ammat lagt Amanda. Nu ska jag skynda mig ner i sängen jag med innan det är dags att amma igen. Ungeför 2-3 timmar är det mellan matningarna just nu och det går bra. Men dessa blöjbyten som tyvärr behövs flera gånger per natt är rätt jobbig. Ja ni vet ju, en bebis som är nyammad brukar ju somna sådär sött vid bröstet eller på mammas axel. Men...då måste man ju lätta på trycket också såklart och då blir det grin när man måste klä av sig halva pyjamasen och bli tvättad i rumpen.  Ibland ganska ofta så kommer man då på att man kanske äta lite till där efter.
Vips så har det tagit en timme alltihopa. Så näe, nu går jag och lägger mej och förbereder mig för nattens jobb.

Vi hörs på en annan dag istället

Kram på er mina fina läsare

Nu har Antons lillasyster Amanda kommit
3588 gram 51 cm





Hon föddes på min födelsedag, den 18 februari. Den bästa födelsedagspresenten man kan få!

Febern hos lilleman drar iväg hela tiden. Vet inte vad han har nu men vill inte störa honom för att kolla det när han väl sover. ( borde ha en sån där man tar i örat. Vi har ju en "napptemp" men den vägrar han ta av någon konstig anledning) När jag la honom för två timmar sedan tyckte jag han var ganska pigg ändå, alltså ingen feber eller väldigt lite. Men nu då jag var in och stoppade om honom eftersom han vaknade och grinade så var han kokhet igen. Hua, det gör så ont i mamma hjärtat!

Ikväll ska vi  äta korv till middag och hoppas på att han vill ha lite. Korv är ju favoritmaten annars.
Men det är inte mycket som går ner i lillmagen nu, han som annars är så stor i maten. Då Anton inte äter så det det någt som är fel! ( undantag för stark mat som han inte gillar, men  vilket barn gör det).
Annars så lockar jag med saft här hemma för att ge vätska iaf. En alvedon pådet här då han vaknar kanske vore på sin plats. Vill lixom inte vara där och ge alvedon hela tiden heller så fort det är lite feber, det kan ju faktiskt vara bra med feber också. Men till kvällarna då han lägger sig så har vi brukat ge. Man får ju kolla hur pojken ser ut och använda lite vett såklart, jag låter ju inte honom plågas massor då han kanske har ont. Men ibland tror jag många är lite för snabb med att behandla med diverse läkemedel ( som även jag var förut) Hur gör ni med era febriga barn?

Anton fick en motorcykel av oss i julklapp och han var överförtjust i den. Det tog honom ungefär 10 min att förstå hur han skulle gasa med foten och styra. han har det i sig med andra ord ;) 
i allal fall så har han kört fram och tillbaka genom huste tills för några veckor sedan då jag ställde undan den eftersom den behövde laddas och mina öron behövde vila..å där har den stått. Vi har glömt bort den kan man säga. Men ikväll kom den fram igen.

Anton har inte tid att titta på oss då han kör, han är så koncentrerad och gör inte ett ljud ifrån sig.